Sammanfattning av grävningen 2013

I fredags var sista grävdagen på Broby för i år. Den ägnades till största delen åt att återställa de gravar som grävts ut för att de, så gott det är möjligt, ska se ut som när vi kom dit för ett par veckor sedan.

Jag tänkte sammanfatta årets grävning och vad som kom fram ute i fält. Tyvärr har nog grävningen resulterat i fler frågor än vad den har gett svar, men arbetet fortsätter inne i labbet och kommer att ge fler svar efter hand.

Det fyrkantiga schaktet var en grav från järnåldern. Här hittades en mängd brända ben i små bitar, inte så mycket att det skulle kunna vara från en hel människa. Många benbitar verkar vara från skalltak. Förmodligen är detta inte en människas grav och förmodligen har man inte begravt alla kvarlevor i graven. I graven hittades också keramik skärvor och vad man tror är en hel kruka, fast i delar. I mitten fanns en hartstätning och här hittades också större delen av de brända benen. I ena hörnet av schaktet hittades ett bältesspänne i järn.

I det här schaktet hann man gräva ut hela graven och kom ner till ett lager med sand som inte innehöll några fynd och som man konstaterade var det som graven var anlagd på.

Dräktspänne

Schaktet på terassen visade sig vara mycket mer komplicerat än vad man trodde då man planerade grävningen. Det som såg ut att vara en rektangulär välvd grav visade sig bara innehålla ett fåtal bitar brända ben. Men fyllnadsmaterialet i graven, som tros vara från vikingatid,var jord med bitar av keramik från bronsåldern tagen från tidigare gravar i området. Och under det rektangulära konstruktionen låg en äldre, rund grav som ser ut att vara en kvinnograv från järnålder. Denna runda grav har man inte hunnit med att gräva ut i år utan den kommer att grävas nästa år. Det ser även ut att finnas flera möjliga gravar därunder förutom den runda, men det kommer att visa sig under nästa grävning.

Den äldre, runda gravsättnngen under den rektangulära

Gravhögen på andra sidan vägen visade sig vara den mest komplicerade konstruktionen. Från början en stor hög, täckt med större stenar och med en kantkedja av stora stenar och en diameter på nio meter. När det övre lagret sten tagits bort kom det fram en mängd olika stensättningar som liknade gravar. Flera av dem visade sig inte innehålla någonting alls. I en hittades ett benfragment och jorden där var fet, vilket skulle kunna tyda på att där varit en grav men att innehållet nu förmultnat. Denna “grav” var lagd i nord/sydlig riktning vilket skulle peka på att den var äldre än kristen tid. Den grav man verkligen fann var lagd i öst/västlig riktning, som tidiga kristna gravar ska göra. Armarnas ställning tyder också på att detta är en kristen grav. Skelettet som hittades är kvarlevorna av en äldre kvinna som levde runt 1000-talet. I graven hittades även spikar efter kistan och några metallbitar som tros vara någon form av beslag.

I kanten av den stora cirkeln, mot vägen, hittades fundamentet till en av runstenarna som finns på platsen. Den runstenen är rest av Torbjörn och Ingetora efter en man som hette Igul. Bakom detta runstensfundament finns en stensättning som skulle kunna vara ännu en grav, kanske efter stenens Igul? Utgrävningen av högen fortsätter nästa år.

Onsdag 22 maj

Idag har jag lyckats bli kvitt febern, men har fått en förkylning i utbyte. Rätt okej ändå eftersom det är samma symtom som den pollenallergi som jag ändå har nu på våren. Alltså är jag ute på grävningen igen.

Igår frilades skelettet man hittat i schaktet på andra sidan vägen.

Den begravde var, enligt osteologerna, gammal när denne dog, man har gjort klassificeringen senilis, vilket är den äldsta möjliga i osteologsammanhang. För oss vanliga syns åldern främst på käkbenet, de flesta tänderna saknas och käkbenet har vuxit ihop över flera av de gropar som markerar var tänderna har suttit. Troligen är det en kvinna man har hittat, men osteologerna måste titta närmare på det för att kunna säga mer säkert. Med tanke på begravningssättet (öst/västlig riktning och armarnas placering) så dog denna äldre (troligen) kvinna någon gång på 1000-talet.

Idag har man lyft bort skelettet och varsamt packat allt i lådor för vidare färd till labbet.

I schaktet på terassen börjar nu en stor, sammanhängande stenläggning komma fram under den rektangulära formationen.

Stenläggningen är rund och verkar vara graven som det tidigare hittade gravklotet hör till. Med tanke på utseendet och gravklotet så är detta en kvinnograv från järnåldern, där kvinnogravar ofta symboliseras av ett gravklot medan mansgravarnas symbol är en rest sten. Det ligger alltså en äldre grav under den rektangulära konstruktion som tros vara från vikingatid och som man ännu vet vad det är. Tyvärr kommer man inte att hinna gräva ut den undre graven i år eftersom grävningen bara pågår denna vecka. Därför kommer man att fortsätta gräva denna nästa år.

I det kvadratiska schaktet har man börjat gräva bort den profil som man sparat i mitten av schaktet för att lätt kunna se de olika jordlagren. Man har hittat dels en grop med brända ben, dels en samling keramikskärvor som kan vara delar av en och samma kruka. Man hoppas nu på att hitta mer av den hartsring som man tidigare hittade delar av och som tros vara tätningen till den ask som de brända benen har legat i.

Måndag 20 maj

Idag har jag legat i sängen med feber och kan bara gissa mig till allt spännande som har hänt på grävningen. Så typiskt när det väl börjar hända saker.

Enligt uppgift börjar nu allt mer av skelettet i schaktet på andra sidan vägen synas och ett järnföremål hittades idag i fotänden av graven. I nuläget går det inte att avgöra vad detta järnföremål kan vara, men det skulle kunna vara någon form av beslag.

Foto: Leif Grönwall

En bit ifrån skelettgraven har ännu en avlång stenpackning blivit synlig, även denna i öst/västlig riktning. Detta skulle kunna vara ännu en grav.

I den första skelettgraven som grävdes hittades bara ett benfragment. Men jorden  i graven var väldigt fet, vilket kan tyda på att det har legat en människa i graven, men att förmultningen gått så långt att det inte längre finns några synliga spår kvar. Jordproverna som är tagna kommer att berätta mer för oss.

I terrasschaktet har man hittat en rund sten som kan vara ett gravklot. Gravklot användes ofta under järnålder för att markera  kvinnogravar. Man har också hittat fragment av en mänsklig skalle.

Ett provschakt har grävts nära den kantlinje av stora stenar som finns. Det visade sig att det finns en stenrad under denna, varför man tror att de övre stenarna har lagts till mycket senare och att dessa inte är en del av den ursprungliga anläggningen.

I den kvadratiska anläggningen hittades under dagen bara brända ben och keramik.

Fredag 17 maj

Friläggningen av skelettet som hittades igår har påbörjats. Men man måste såklart arbeta mycket försiktigt och metodiskt ta bort jorden i skikt, så det dröjer ett par dagar innan vi kan få veta vad som finns i graven och vem personen kan vara som ligger i den.

I schaktet med den fyrkantiga stenpackningen har man, efter att ha mätt in alla stenar, fotat och dokumenterat allting, äntligen börjat lyfta bort de större stenarna. Där har man nu hittat harts, som kan vara tätningen till en spånask, brända ben, keramik och alldeles nyss en sölja (dräktspänne) i järn.

Torsdag 16 maj

Dagens stora händelse

I schaktet på andra sidan vägen har nu stenpackningen i den större runda formationen tagits bort och under den fanns en rektangulär stensamling, ca 2 meter lång. Under en sten dök plötsligt en bit av en skalle upp. Den ser ut att vara välbevarad, men ligger under stenpackningen så det går inte i nuläget att säga om det är en hel skalle eller ett fragment. Graven ligger i väst/öst läge, med huvudet i väster. Vilket tyder på att det är en kristen grav i det som tidigare har antagits vara en järnåldersgrav. Man har också hittat spikar vilket tyder på att den döde har legat i en kista.

Stenpackningen i sin helhet, med  skallfragmentet längst bort i bild

Den rektangulära stenpackning som ligger i anslutning och misstänktes vara en skelettgrav, har ännu inte gett några fynd. Den blir allt mer mystisk då man grävt en halv meter ner under stenpackningen utan att hitta någonting.

Onsdag 15 maj

Det händer inte mycket på grävningen just nu.

Det beror inte på att ingen är där, utan på att arbetet just nu går ut på att rensa bort den stenpackning man tidigare grävt fram. De mindre stenarna har tagits bort och lite brända ben har hittats i mitten av schaktet.

I schaktet på terassen ägnar man sig istället åt att gräva bort jord. Det kommer fram spridda bitar av keramik i jordfyllningen, men än så länge har ingenting mer spännande hittats där. Fortfarande råder det delade meningar om vad det egentligen är man gräver, en grav eller ett hus? Jag hoppas på ett hus, men tror att det är en grav. Främst för att det som skulle kunna vara stolphål inte ser ut som de stolphål som jag tidigare grävt, utan som någonting annat, kanske en stenpackning.

I schaktet på andra sidan vägen har man också börjat flytta bort de stenpackningar man grävt fram. Än så länge har bara lite brända ben kommit fram där, samt en bit glas som man ännu inte vet åldern på. Man har hittat mycket nutida glas i de tidigare lagren, så det är möjligt att det är något nutida som har letet sig ner mellan stenarna. Att hitta så gammalt glas är ovanligt och det skulle vara mycket spännande om det visade sig vara äldre.

Ortnamnet och platsen Broby

Under förhistorisk tid såg det lantliga landskapet inte alls ut som det gör idag, sjösänkningar, utdikningar och skogsskövling har helt förändrat det forntida landskapet, som var präglat av våtmarker och snårig urskog. Det var svårt att ta sig fram på land så under järnåldern var därför sjöfarten av avgörande betydelse för transporter längre sträckor. Under vintern använde man isarna för att ta sig fram och då kunde man även använda de frusna våtmarkerna för tunga transporter. Att segla längs kusten från Skåne upp till Mälaren kunde ta fem dagar medan landvägen tog en hel månad. Mälarområdet var under forntiden ovanligt bra att ta sig fram i eftersom det hade långt inträngande fjärdar och ett stort system med åar och sjöar.

Broby

Michael Schneider  skriver i en artikel i Fornvännen om ortsnamnet Broby. Han menar att vi, för att förstå ortnamnet, måste sätta in det i ett större sammanhang, både i tid och rum. Enligt hans efterforskningar har elva av de tolv kända Broby-orterna i Uppland legat vid änden av havsvikar under den romerska järnåldern, de vikar som med stor sannorlikhet varit de mest betydelsefulla för sjötrafiken till och från Upplands inland. De låg strategiskt till där havsvikarna övergick till mindre vattendrag eller anslöt till moränryggar, de var en slags vattenvägskäl. Enligt de skriftliga belägg av Broby- och Bro-orter i Uppland som finns från medeltiden ligger de (med två undantag) aldrig i samma hundare. Man skulle kunna tänka sig att dessa kommunikativa knutpunkter senare fick strategisk betydelse i ett tidigt ledungsväsende. Väl skyddade vid de vattendrag som löpte ut i havsvikarna skulle då skeppen snabbt kunna bege sig nedströms mot öppet hav

Förledet bro i Broby hade under äldre tid en vidare betydelse än vad det har idag. Det kunde betyda till exempel grusbank, brygga eller hamn. Ett exempel där bro har innebörden anlöpshamn för båtar är Skeppsbron i Stockholm.

Broby i Täby

När det gäller Broby i Täby är det osäkert hur havsnivån såg ut här under förhistorisk tid. Men Michael Schneider  skriver att det är möjligt att vattenleden in mot Vallentunasjön låg i havsnivå ända till folkvandringstidens början. Sannolikt har en eller flera ”broar” (i den äldre betydelsen) givit gården dess namn redan 600-700 år före Jarlabanke. Den numera försvunna gården Väsby antyder att Vallentunas bebyggelse slutade där i väster, vilket kan ha berott på ett naturligt hinder, ett vattendrag, som löpte från Vallentunasjön, mellan gårdarna Kragsta och Väsby, över Hargsbro, till Fysingen. Området har ända in i modern tid präglats av våtmarker som nu dikats ut. Det landskap som idag syns runt Vallentunasjön har påverkats mycket av mänsklig verksamhet i form av övergödning, utdikning, sjösänkning, fördämning och kvarnar och vattenleden in mot Vallentunasjön är idag ett dike.

Täbys Broby är i våra dagar främst förknippat med Jarlabanke- ättens förmodade begravningsplats, men i området finns även gravfält och boplatser från den äldre järnåldern. Vid Brobys granngård, Karby finns folkvandringstida kammargravar och även ödegården Sylta, där glas från Svarta havsområdet hittats. Flera storgårdar etablerades i trakten under folkvandringstid, vilket tyder på att området runt Vallentunasjön har forsatt att vara en betydelsefull plats under lång tid.

Husabyarna tar över

Under yngre järnåldern, när landhöjningen hade gjort att Brobyarnas funktion  som kommunikationsnav inte längre var möjlig, etablerades husabyarna. De kom att ligga på liknande platser som Brobyarna, långt inne i havsvikar och fyllde ett liknande kommunikationsbehov. Under medeltiden togs funktionen sedan över av de nya hamnstäderna och köpingarna.

 

Om du vill läsa mer om Brobyar: Schneider, M., 2011.” Broby – där hav mötte land” ur Fornvännen 106

Måndag 13 maj

Den fyrkantiga stensättningen är nu frilagd och idag har det städats runt och i schaktet för att fotograferingen skulle ge så bra bilder som möjligt. Sedan lodfotograferades allting uppifrån med hjälp av ett specialbyggt stativ, konstruerat av laboratoriet vid Stockholms universitet.

Vid den terassliknande högen har man nu utvidgat schaktet till att omfatta hela högen. I högens mitt finns denna stensamling, som än så länge inte har gett några andra ledtrådar ifrån sig än ett par små bitar kol. Förmodligen är det en nedgrävning av brända ben, men det finns också teorier om ett stolphål.

Man tog också upp ett provschakt i den östra delen av schaktet för att se profilen och då hittades också två grupper av stenar som skulle kunna tolkas som stolphål. Detta väcker såklart nya frågor om vad detta kan vara.

Den stora gravhögen på andra sidan vägen visar sig vara mycket mer komplicerad än vad den först verkade. Den består ytterst av en rund stensättning av stora stenar som har en diameter på nio meter. Innanför denna ligger flera olika mindre stensättningar.

En större rund stensättning ligger i ena delen av den stora cirkeln. Bredvid denna ligger en avlång stensättning, två meter lång och cirka en helv meter bred.

Detta skulle kunna vara en skelettgrav. Men den är lagd i nord/syd riktning, så om det är en skelettgrav så är den inte kristen och då alltså äldre än de tidigare funna skelettgravarna.

I kanten på cirkeln ligger en samling större stenar som tros vara ett fundament till en av runstenarna som finns på platsen. Gravhögen uppskattas vara från järnåldern, så runstensfundamentet har byggts i kanten på den då redan befintliga graven.

Måndag 6 maj

Nu börjar de första fynden dyka upp. I den fyrkantiga stensättningen har fler stenar har grävts fram och en tydlig fyrkant syns nu. Lite kol har hittats, men annars inget.

Vid den terassliknanade högen har flera stora stenar frilagts. Schaktet har utvidgats med en och en halv meter för att även inkludera en intressant sten och en mystisk grop. Men än så länge har endast en keramikskärva hittats här.

Den stora gravkullen på andra sidan vägen innehåller många stora stenar. Här har det idag dykt upp några bitar brända ben. Dessa är inte analyserade ännu, så det går inte att säga om de är från människa eller djur.

Bakgrund

Upptäckten 1995

1995 skulle man bredda vägen vid Broby och då gjordes en rutinmässig undersökning av platsen. Oväntat hittade man då ett skelett, varpå en riktig arkeologisk undersökning gjordes på den plats där vägen skulle dras. Där hittade man sammanlagt tre gravar, en äldre man, en pojke i tio års åldern, samt en äldre kvinna.

I den äldre kvinnans grav fann man två mynt, vikter och en liten ring som var för liten för att kunna varit en fingerring, kanske var den ett lås till en liten tygpåse eller läderpung. Detta är gravgåvor som tyder på att kvinnan hade makt och en upphöjd ställning. Mynten i graven var från 1025 och 1029, vilket ger en äldsta möjlig datering för gravsättningen.

Runstenar

Vid Broby bro finns flera runstenar resta och genom dessa kan man få lite mer information om platsen och människorna som levde här för omkring tusen år sedan.

Runstenarna är resta av flera generationer av Jarlabankeätten under 1000-talet.  Estrid kan ses grundare av ätten, tillsammans  med sin make Östen. Estrid har genom att gifta sig minst två gånger bidragit till att flera ägor har slagits samman till en stor jordägendom. Den mäktigaste och mest kände medlemmen i ätten är Östen och Estrids sonson, Jarlabanke. Jarlabanke själv har rest flera runstenar. På dessa kan man bland annat läsa att han ”ägt” hela Täby och även ”hela detta hundare”.  Detta ska troligen förstås som att han har haft makt över hundaret och alltså varit någon slags häradshövding.

Östen och Estrid reste också runstenar.  Efter sin förstfödde son Gag:

”Östen och Estrid reste stenarna efter Gag, sin son”

På samma plats står ytterligare två stenar:

”Estrid lät resa dessa stenar efter Östen, sin man, som drog till Jerusalem och dog borta i Grekland”

  ”Ingefast och Östen och Sven läto resa dessa stenar efter Östen, sin fader och de gjorde denna bro    och denna hög”

Den hög som nämns på runstenen har också funnits i dess närhet. Den var synlig fram till 1700-talet, men har efter det blivit bortplöjd och syns nu inte längre. Med hjälp av äldre kartor kan man dock se var den har legat. Under vikingatid begravde man gärna de döda i familjegrupper, med man och hustru bredvid varandra. Högen har legat precis bredvid det område som undersöktes 1995, kant i kant med kvinnograven som upptäcktes då. Man har därför tolkat kvinnan i graven som Östens maka Estrid. Förutom närheten till Östens hög finns det flera andra saker som talar för att det kan vara Estrid.

•   Hon har en stark anknytning till platsen (hon finns omnämnd på flera runstenar och hennes makes  hög finns där) och borde därför ligga begravd där.
• Graven och runstenarna är samtida.
• Åldern på kvinnan i graven stämmer med Estrid.
• Gravgåvorna visar på en kvinna med stort anseende
• Kvinnan är begravd enligt en tidig kristen begravningssed och Estrid är uttalat kristen enligt runstenarna.